Nu har ytterligare en av mina kollegor och vänner fått en liten virkad version av sig själv. Att det rör sig om en person som är allmänt glad och är bra på att sjunga framgår väl nästan ...

​Ankan är förstås på grund av samarbetet i @dubbelanka — fast då blev ju mitt sagoslott något slags ankeborg ...

​Och så är det inte i närheten av i samma skala som något annat jag gjort, så jag har ingen aning om vad jag ska göra med slottet nu heller. Men klart blev det till slut.

Julkulor är lätta att virka, och det gjorde jag också redan för länge sedan (mönstret till dem finns här), men nu kände jag för att göra lite mer personligt utformat julgranspynt.

Det fick bli en anka (baserad på annans mönster, men kompletterad med min egenkomponerade tomteluva), en snögubbe och en robot. Alla var relativt okomplicerade att få till, tack vare enkla former, så det som var lite pilligt var i så fall att få till alla de små detaljerna. Men det är ju också det som är det roligaste, i alla fall när det blir bra.

Jag gjorde även ett hjärta (ej med på bild) att hänga i granen. Mönstret till hjärtat finns här.

Det blev en liten påfyllning av örhängeslagret direkt, för att i någon mån möta efterfrågan inför julen, och som ni ser är valet fritt mellan jul- och sommarkänsla.

Nu får det dock bli andra slags projekt ett tag, tror jag.

Jag samlade ihop ett gäng av mina virkade örhängen och andra småsaker och tog med mig dem till jobbet. Mina arbetskamrater blev mycket entusiastiska och ville gärna vara med och sprida mina virkade alster över världen, så plötsligt var det nästan tomt på lagret.

Det var uppmuntrande och precis den självförtroendeboost jag behövde, så kanske blir det fler örhängen och andra accessoarer framöver.

Att jag främst gör just örhängen beror på att jag själv är en stor örhängesfantast, så kan man hänga sina virkade verk i öronen är det helt enkelt alltid en bonus. Men det är också trevligt att virka små, enkla och snabba saker mellan alla större projekt.

Jag brukar inte lägga upp bilder av sådant jag virkat efter andras mönster här, men nu tänker jag göra ett undantag. Och jag hade gladeligen länkat till mönstret, om det inte hade varit för att bloggen där jag hittade det en gång för många år sedan tyvärr försvunnit.

Hur som helst, The Legend of Zelda: The Wind Waker är ett av mina absoluta favorit-tv-spel, och den här versionen av Link är den jag har starkast band till, även om serieteckningsstilen i detta spel kan kännas lite udda i början. När jag nu virkade denna docka för andra gången var jag extra angelägen om att göra alla justeringar jag kunde för att verkligen få den precis som jag ville att den skulle se ut. Och jag blev faktiskt så nöjd att jag för första gången under ett arbete med något som skulle bli en present ett tag funderade på att behålla honom själv. Fast det gjorde jag såklart inte. Fina presenter till fina människor!

Och jag har ju fortfarande bilderna av virkade Link kvar.

Plötsligt fick jag inspiration igen, och så blev det ännu en virkad miniatyr av och till en kollega och god vän. Men pysslet med att få till de yttepyttiga tillbehören var slitsamt och tidsödande denna gång, så det känns helt rätt att varva med andra slags projekt, som inte kräver fullt lika stor koncentration i varje moment. Men det är förstås alltid lika roligt att bli klar och få överlämna dockan till sin förlaga och mottagare!

Så har jag färdigställt ett par små nallar som jag virkade efter ett mönster jag hittade här, och som fick bli ett par örhängen. Egentligen hade jag tänkt göra ett antal i olika färger, att kombinera efter humör, men då jag använde lite för tjockt garn och det blev hårt, trögvirkat och mer plågsamt än roligt får det räcka med två. Nu ser jag fram emot att virka lite större, mjukare och roligare igen!

Jag har blivit faster, och vad passade väl då bättre än att virka en unik babymobil som present! Eftersom jag själv inte kan tänka mig något snuffigare än kaniner var ju dessutom temat givet, och förhoppningsvis kommer nu även det lilla syskonbarnet att snabbt förstå hur trevliga och bra kaniner är.

Stommen består av en metallring, som är särskilt avsedd för mobiltillverkning och som kan köpas i vanliga hobbyaffärer. Den klädde jag sedan med en gräsmatta som jag virkade av hårigt garn i några långa rader och sedan sydde ihop runt ringen som en rulle.

Jag virkade kaninerna efter ett mönster som jag hittade hos Annie's Granny och moroten fritt efter ett mönster ur boken Virka amigurumi av Mia Bengtsson (i huvudsak handlar det om att virka en kon i de proportioner man önskar, så för den som har baskunskaper i virkning är det inga problem att få till något bra utan mönster). Blasten består av samma håriga garn som gräset.

​Blommorna är virkade efter mitt eget mönster som du hittar här. 

Alla delar är mycket enkla att virka. Det som är lite pilligt och kan ta tid är att montera alla delar så att man får det som man vill. Men det är absolut värt att lägga lite extra tid på att prova ut och nåla fast allt ordentligt innan man bestämmer sig för hur det ska sitta. Glöm inte att brodera ansikten på kaninerna innan du syr fast dem på ringen.

Upphängningen gjorde jag av tre lika långa virkade band som fästes med jämna mellanrum på den stora ringen och i andra änden i en liten ring att hänga upp hela kalaset i, men detta kan ju förstås varieras nästan i det oändliga.