Så är jag åter i en fas i livet som är gynnsam för min kreativitet. Jag har plötsligt såväl lust som tid och energi att göra något av den, men inspirationen är en lurig rackare. Ja, jag vet ju att jag i allmänhet måste bestämma mig och bara sätta igång och göra, inte vänta på något flow, som för övrigt kanske knappt ens existerar, men inspirationen i sig är förstås högst verklig när den uppenbarar sig. Det är bara det att den är så skör!

När jag väl kommer igång kan jag sitta i timmar med något, men varje avbrott hotar att bli ett permanent stopp. Mat, sömn, jobb, hushållssysslor, andra människors krav på uppmärksamhet, ja, vad som helst egentligen. Så jag försöker grotta in mig och bara suga musten ur varje timme jag får tag i till mina egna projekt.

På ett sätt vill jag berätta för folk vad jag har för mig, så att de förhoppningsvis har förståelse för min tillfälligt intensiva frånvaro från gemenskapen, men om jag så mycket som andas om att jag har saker på gång är jag rädd att allt ska bli pannkaka. Någon kanske frågar lite för mycket, och jag ger så lätt efter och berättar, trots att jag egentligen inte tycker om att prata om mina projekt förrän de är i hamn. Eller jag kanske bara tappar tron på mig själv när jag hör mig uttala orden högt, och så blir det inget mer av det hela.

Det som är nytt denna gång är dock att jag har släppt på mina perfektionistiska krav. Naturligtvis tänker jag inte ösa över folk vilket skräp som helst, men jag tillåter mig att stå för sådant som är "gott nog", vilket kanske leder till att lite mer blir gjort, varav kanske åtminstone en liten del trots allt lever upp till mina gamla vanliga standardkrav.

Ett annat "problem" är att min kreativitet sällan fokuserar på en enda sak. Jag skriver, syr, inreder, virkar, gör klurigheter, arrangerar växter med mera, så när nu lusten kom åter har jag genast tusen idéer på en gång. Det är just nu så extremt att jag till och med får för mig att göra utsvävningar i min matlagning, vilket är något jag normalt inte är det minsta intresserad av. Där har jag snarare gjort en konst av att optimera allt genom rutiner och förenklingar. Men det besvärliga med många idéer på en gång är att jag liksom vill försöka göra allt medan jag nu fortfarande har den där inspirationen ...

... vilket just påminde mig om varför det inte är så lyckat att börja skriva på ett blogginlägg under pågående experient med en ny maträtt!

För övrigt är det en aning stressande med alla kreativa infall, även om det i själva verket bara är onödiga små hobbyprojekt jag tänker ut och jag försöker påminna mig om att det absolut inte gör någon som helst skillnad om jag hinner tröttna på idéerna innan jag får tillfälle att förverkliga dem. Då är det ju bara att stryka dem från idélistan! "Bara".

Men nu tar jag risken och smyger ut det här, även om det skulle kunna finnas någon mer än jag själv som fortfarande har den här bloggen i sin rss-läsare. Det betyder inte att jag tänker berätta om allt jag gör. Det betyder inte att jag, bara för att jag säger att jag har tid och lust igen, tar några beställningar (kreativiteten är skör sa jag ju, så döda den inte!) eller behöver någon inspiration i form av länkar och tips. Får jag en dag lust att virka något är det för att jag har hittat en tillräckligt god anledning. Och vad alla andra projekt anbelangar: det kanske inte blir mer än några intensiva dagars pill med hemsidan, men då blir åtminstone den uppfräschad. Gott så.

Efter ännu ett långt uppehåll blev det till slut ett nytt, större (litet) projekt i form av en present till en jubilerande vän. Hon gillar kål och godis, så därför fick miniversionen av henne tillbehör såsom ett kålhuvud och, ja, kola!

En lång julledighet ägnades åt vad som på flera sätt kom att bli mitt största virkprojekt hittills: Nintendos Totakeke från Animal Crossing-spelen.

Nog har jag virkat många tv-spelsfigurer förut, och fått dem att bli någorlunda trogna sina original, men det har alltid varit efter andras mönster. Och visserligen har jag skapat mina egna kreationer fritt ur huvudet tillräckligt många gånger för att ha lärt mig ett och annat trick, men i de fallen har ingen annan än jag själv kunnat jämföra resultatet med vad jag ursprungligen tänkt mig. Här krävdes dock likhet med en känd förlaga, och jag lade gränsen för godkänt mycket högt.

Resultatet blev hur som helst detta:

Och en starkt bidragande orsak till att detta virkprojekt i slutändan kom att bli ett av mina viktigaste så här långt är att jag, trots de högt ställda kraven, faktiskt blev ovanligt nöjd själv. Det är ju en faktor så betydelsefull som någon när man virkar för sitt eget höga nöjes skull!

Efter långt sökande hittade jag strax före jul förra året äntligen de perfekta inneskorna till jobbet. Jag har varit mycket nöjd med dem sedan dess.

Skorna själva var dock, så här mindre än ett år senare, inte alltför muntra, och jag började så smått leta efter ersättare.

Men egentligen var ju skorna fortfarande sköna, och vad vore det för sätt att slänga och köpa nytt när man kan fixa till? En bit pålimmat tyg eller skinn hade naturligtvis räckt för att få fason på skorna igen, men får jag chansen att göra något virkat är detta förstås att föredra. Så det vara bara att mäta lite och sätta igång!

Jag motstod frestelsen att väva in guldtrådar och knyta på rosetter, och det blev väl långtifrån det snyggaste jag virkat, men det gav ytterligare bevis på att det går att virka sig till nästan vad som helst. Och nu slipper jag leta skor på ett tag. Är mycket nöjd med mitt tilltag.

Nästa karikatyrminiatyr blev en bekant som lämpligt nog har ett par katter, så då fick jag användning för mitt pyttekattsmönster igen!

Äntligen har jag fått lite tid över till virkning igen. På sistone har jag då helt och hållet fokuserat på att virka figurer som har levande förebilder. Det blir unika små dockor som utgör mycket uppskattade presenter och minnesföremål. Roligast med att göra dem är att hitta de exakt rätta garnerna och färgerna för hår och klädesplagg, och att fundera ut lösningar till alla de så viktiga små detaljerna. För det är ju detaljerna som är avgörande för hur lik originalet man uppfattar att figuren är.

Nedan ses mina två senaste produktioner. Fler är på gång, men varje figur tar mycket tid och engagemang, så för närvarande låter jag mig helt och hållet styras av inspirationen när jag väljer mina projekt. Vad tiden sedan räcker till av övrig virkning framöver återstår att se.

Bara för att jag är virkgalen är det inte som att jag gillar vad slöjd som helst, nej, faktiskt inte ens allt virkat. Det finns så mycket som jag tycker är "trist ryschpysch" och jag har framför allt svårt för sådant som varken är roligt, fint eller praktiskt (ja, vem har inte det, när allt är en fråga om smak?), men även pastellfärgade bebiskläder och fantasifullt komponerade grytlappar brukar falla utanför mitt intresseområde, hur användbara de än må vara.

Dock är jag alltid intresserad av att allmänbilda mig i alla tänkbara riktningar, så givetvis måste jag även testa några klassiska virkningar! Nyligen har jag också börjat ta igen lite av vad jag hittills har missat av mer traditionell virkning. Framöver ska jag försöka hitta något roligt användningsområde för mönstren och tipsen i min farmors gamla virkböcker, men först av allt kände jag att det var hög tid att jag lärde mig virka mormorsrutor.

Det händer saker. Uppmärksamma besökare på hemsidan har kanske noterat att jag än en gång har organiserat om bland sidorna, tagit bort vissa och uppdaterat de flesta av de kvarvarande. Och alla mina virkmönster är numera gratismönster, alltså även de som tidigare var köpemönster!

Så kan det gå när jag känner mig generös. Fast den huvudsakliga anledningen till förändringarna är att jag har fått ett annat jobb, så inom kort kommer Joxe Stilfigurer att bara vara mitt fritidsnöje och inte längre något företag.

Jag hoppas ändå få tid över att då och då konstruera nya virkmönster, korsord och klurigheter att bjuda er på här på sidan. Dessutom kommer jag att vara mer fri att visa upp vad jag virkar för privat bruk, oavsett om mönstret är mitt eget eller någon annans.

Häng med in i den nya tiden!

I den nya avdelningen med korsord och klurigheter är tanken att jag ska fylla på med nya exempeluppgifter efterhand. Redan nu finns i alla fall ett par bildkryss som jag hoppas kan underhålla någon i hängmattan i sommar. Eller inne framför brasan en regnvädersdag. Eller på resan, vid matbordet, i väntan på folk som kommer för sent ...

Vad jag skulle komma till var att jag mycket gärna vill ha fler testlösare av mina befintliga och, framför allt,  kommande kryss och klurigheter. Har du en del korsordsvana och kan ge feedback på allt från flätning till ordval och svårighetsgrad på nyckelorden är det förstås jättebra, men även ren korrekturläsning behövs ibland. Jag vill ju att både ni och jag ska bli nöjda med mina uppgifter!

Skicka ett mejl till info@joxe.se om du kan tänka dig att testlösa en del av mina framtida korsord och andra klurigheter. Även kommentarer till de kryss som redan finns upplagda på korsordssidan kan skickas till den adressen.

Trevlig pysselsommar!

Jag har bestämt mig för att släppa in även den språkliga verksamheten här på hemsidan, och därför har sidan fått en ny struktur med tydligare avdelningar. I samband med detta fick det också bli ett något annorlunda utseende och en layout som passar bättre för nyuppkomna behov.

Alla uppdateringar är inte helt klara, men sidan bör fungera normalt. Säg gärna till om något ser underligt ut, om länkar pekar fel eller något annat inte verkar vara som det ska. Och tyck till om sidans funktion och utseende i största allmänhet, vetja!