Jag brukar inte lägga upp bilder av sådant jag virkat efter andras mönster här, men nu tänker jag göra ett undantag. Och jag hade gladeligen länkat till mönstret, om det inte hade varit för att bloggen där jag hittade det en gång för många år sedan tyvärr försvunnit.

Hur som helst, The Legend of Zelda: The Wind Waker är ett av mina absoluta favorit-tv-spel, och den här versionen av Link är den jag har starkast band till, även om serieteckningsstilen i detta spel kan kännas lite udda i början. När jag nu virkade denna docka för andra gången var jag extra angelägen om att göra alla justeringar jag kunde för att verkligen få den precis som jag ville att den skulle se ut. Och jag blev faktiskt så nöjd att jag för första gången under ett arbete med något som skulle bli en present ett tag funderade på att behålla honom själv. Fast det gjorde jag såklart inte. Fina presenter till fina människor!

Och jag har ju fortfarande bilderna av virkade Link kvar.

Plötsligt fick jag inspiration igen, och så blev det ännu en virkad miniatyr av och till en kollega och god vän. Men pysslet med att få till de yttepyttiga tillbehören var slitsamt och tidsödande denna gång, så det känns helt rätt att varva med andra slags projekt, som inte kräver fullt lika stor koncentration i varje moment. Men det är förstås alltid lika roligt att bli klar och få överlämna dockan till sin förlaga och mottagare!

Så har jag färdigställt ett par små nallar som jag virkade efter ett mönster jag hittade här, och som fick bli ett par örhängen. Egentligen hade jag tänkt göra ett antal i olika färger, att kombinera efter humör, men då jag använde lite för tjockt garn och det blev hårt, trögvirkat och mer plågsamt än roligt får det räcka med två. Nu ser jag fram emot att virka lite större, mjukare och roligare igen!

Jag har blivit faster, och vad passade väl då bättre än att virka en unik babymobil som present! Eftersom jag själv inte kan tänka mig något snuffigare än kaniner var ju dessutom temat givet, och förhoppningsvis kommer nu även det lilla syskonbarnet att snabbt förstå hur trevliga och bra kaniner är.

Stommen består av en metallring, som är särskilt avsedd för mobiltillverkning och som kan köpas i vanliga hobbyaffärer. Den klädde jag sedan med en gräsmatta som jag virkade av hårigt garn i några långa rader och sedan sydde ihop runt ringen som en rulle.

Jag virkade kaninerna efter ett mönster som jag hittade hos Annie's Granny och moroten fritt efter ett mönster ur boken Virka amigurumi av Mia Bengtsson (i huvudsak handlar det om att virka en kon i de proportioner man önskar, så för den som har baskunskaper i virkning är det inga problem att få till något bra utan mönster). Blasten består av samma håriga garn som gräset.

​Blommorna är virkade efter mitt eget mönster som du hittar här. 

Alla delar är mycket enkla att virka. Det som är lite pilligt och kan ta tid är att montera alla delar så att man får det som man vill. Men det är absolut värt att lägga lite extra tid på att prova ut och nåla fast allt ordentligt innan man bestämmer sig för hur det ska sitta. Glöm inte att brodera ansikten på kaninerna innan du syr fast dem på ringen.

Upphängningen gjorde jag av tre lika långa virkade band som fästes med jämna mellanrum på den stora ringen och i andra änden i en liten ring att hänga upp hela kalaset i, men detta kan ju förstås varieras nästan i det oändliga.

Ytterligare en karikatyrminiatyr är färdigställd, även denna gång som present till en vän som fyllt jämnt. Kort hår blev en extra utmaning, och det tog mig ett tag att fundera ut hur jag skulle få till det, men till slut blev det ändå rätt bra, om jag får säga det själv. Som tillbehör blev det också en liten temugg, så att mottagaren kan dricka många koppar te tillsammans med sin miniversion varje dag.

Efter ännu ett långt uppehåll blev det till slut ett nytt, större (litet) projekt i form av en present till en jubilerande vän. Hon gillar kål och godis, så därför fick miniversionen av henne tillbehör såsom ett kålhuvud och, ja, kola!

En lång julledighet ägnades åt vad som på flera sätt kom att bli mitt största virkprojekt hittills: Nintendos Totakeke från Animal Crossing-spelen.

Nog har jag virkat många tv-spelsfigurer förut, och fått dem att bli någorlunda trogna sina original, men det har alltid varit efter andras mönster. Och visserligen har jag skapat mina egna kreationer fritt ur huvudet tillräckligt många gånger för att ha lärt mig ett och annat trick, men i de fallen har ingen annan än jag själv kunnat jämföra resultatet med vad jag ursprungligen tänkt mig. Här krävdes dock likhet med en känd förlaga, och jag lade gränsen för godkänt mycket högt.

Resultatet blev hur som helst detta:

Och en starkt bidragande orsak till att detta virkprojekt i slutändan kom att bli ett av mina viktigaste så här långt är att jag, trots de högt ställda kraven, faktiskt blev ovanligt nöjd själv. Det är ju en faktor så betydelsefull som någon när man virkar för sitt eget höga nöjes skull!

Nästa karikatyrminiatyr blev en bekant som lämpligt nog har ett par katter, så då fick jag användning för mitt pyttekattsmönster igen!

Äntligen har jag fått lite tid över till virkning igen. På sistone har jag då helt och hållet fokuserat på att virka figurer som har levande förebilder. Det blir unika små dockor som utgör mycket uppskattade presenter och minnesföremål. Roligast med att göra dem är att hitta de exakt rätta garnerna och färgerna för hår och klädesplagg, och att fundera ut lösningar till alla de så viktiga små detaljerna. För det är ju detaljerna som är avgörande för hur lik originalet man uppfattar att figuren är.

Nedan ses mina två senaste produktioner. Fler är på gång, men varje figur tar mycket tid och engagemang, så för närvarande låter jag mig helt och hållet styras av inspirationen när jag väljer mina projekt. Vad tiden sedan räcker till av övrig virkning framöver återstår att se.