Virktips

Jag vill gärna tro att mina virkmönster är relativt självförklarande, men på denna sida finns ytterligare hjälp till tolkningen av dem och några andra tips på vägen.


Förkortningar i virkmönstren

m

fm

sm

lm

hst

st

dst

popX

2i1

3i1

2→1

bakre mb

främre mb

enkelt varv

maska

fast maska

smygmaska

luftmaska

halvstolpe

stolpe

dubbelstolpe

popcornmaska, där X anger det antal stolpar som ska göras

2 fm i 1 m (dvs en ökning med 1)

3 fm i 1 m (dvs en ökning med 2)

2 fm virkas ihop (dvs en minskning med 1)

bakre maskbåge (maskbågen längst ifrån dig)

främre maskbåge (maskbågen närmast mot dig)

ett varv bestående av 1 fast maska i varje maska på föregående varv , det vill säga bibehållet antal maskor

Jag försöker att i möjligaste mån följa vedertagna förkortningar för virkbeskrivningar på svenska. Jag är också mån om att vara konsekvent, men tydlighet går trots allt först, så i vissa fall händer det att jag skriver ut informationen något mer utförligt än man skulle kunna göra. Exempelvis innebär det alltid en (1) maska av aktuellt slag om inget antal anges, men i vissa fall skriver jag ändå ut exempelvis “1 lm” för tydlighetens skull.

Olika virkare verkar inte vara riktigt eniga om hur inre och yttre maskbågen ska definieras, och i sanningens namn har jag själv många gånger svårt att hålla reda på vilket som är vilket. Därför försöker jag här hålla mig till bakre respektive främre maskbågen, som jag tycker är något mer logiskt och begripligt. Med den främre maskbågen avser jag den maskbåge som hamnar mot mig medan jag virkar och den bakre således maskbågen mot den sida av virkningen som är vänd bort från mig.


Tips vid virkning av mina mönster

Virkning i varv

Om inget annat anges ska mina mönster virkas med kontinuerliga varv, det vill säga spiralvirkning.

I en del mönster (eller snarare rätt många, numera) rekommenderar jag i stället avslutade varv, som är bra för att få till finare symmetriska former. Varvet avslutas då genom att man virkar en smygmaska i varvets första maska. Därefter gör man en luftmaska och börjar nästa varv i samma maska som smygmaskan gjordes i. Vid slutet av varvet uppstår som en liten lucka innan man slutit det med smygmaskan, vilket får många att vilja virka en extra maska, men det ska alltså se ut så. Gör man rätt blir det enda synliga spåret av varvsammanfogningen som ett litet tvärgående stygn. Denna rand av synliga små streck är nackdelen med denna metod, men som sagt får man i stället jämnare och mer symmetriska former på de figurer där sådant är eftersträvansvärt.

Du väljer dock naturligtvis själv enligt vilken metod du vill virka. Rekommendationerna jag ger visar bara vilket sätt jag har använt mig av för att få till den form som syns på bilderna av den aktuella figuren.

Virkning i rader

I vissa fall anger mönstret att virkningen ska utföras i rader. Om det inte står något annat rekommenderas då att man gör en luftmaska inför vändningen mellan varje rad.

Ökning och minskning

I de flesta av mina mönster anger jag exakt hur ökningarna ska fördelas över varvet för att de ska vara jämnt fördelade eller ge samma resultat som på bilderna av den aktuella figuren.

Minskningar gör jag för det mesta i enbart de främre maskbågarna. Detta gör minskningen mindre synlig och resultatet jämnare och finare.

Virkning med flera färger parallellt

Mina fågelmönster innehåller moment där du behöver kunna växla mellan flera färger under samma varv. De färger som inte används för ögonblicket löper då som lösa trådar inuti figuren. (Virkar man in dessa trådar i virkningen, för att få det mer “städat”, blir varje varv för högt i förhållande till varvets vidd, vilket ger en helt annan figur än på bilderna, så mina mönster är anpassade för att låta de vilande färgerna hänga fritt.) Se till att inte dra åt dem så hårt att det påverkar formen på figuren.

Byte från en färg till en annan görs genom att den nya färgen fiskas upp som den sista öglan som avslutar en maska.

Här har jag gjort en liten video med exempel på just detta. (Youtube, öppnas i ny flik.)

Stoppning

Jag stoppar oftast mina figurer med syntetvadd. När extra tyngd krävs för att få en figur att kunna stå själv och hålla sig upprätt kan man i stället fylla den med något tyngre, som opoppade popcorn, bönor eller vad man nu har till hands som är lite tyngre och ger en bra form. Kom dock ihåg att du inte bör blötlägga en figur som är stoppad med torkade livsmedel!

Förstärkning

Till en del figurer använder jag metalltråd (ofta en något grövre koppartråd) som skelett i exempelvis armar och ben. Det gör dem böjbara, så att man kan få figuren att posera som önskat. Kom ihåg att böja in ändarna på metalltråden, så att den inte kan sticka ut mellan maskorna och skada någon.

Montering

För det mesta tycker jag att det är enklast att sy ihop de olika virkade delarna av en figur med samma garn som de är virkade av. Därför anger jag ofta i mönstren att en garnända ska sparas till detta. Om du hellre syr ihop delarna med separat garn eller annan tråd kan du alltså helt enkelt ignorera dessa små kommentarer i mönstren.

Ansikten och övriga dekorationer

Om jag inte använder någon form av plastögon som limmas på plats brukar jag brodera ögon på figurerna med en tunnare tråd eller en bit delat garn. På samma sätt broderar jag på munnar och andra dekorationer.

Fågelben

Här finns en video jag gjort som visar hur jag gör benen till mina virkade småfåglar. (Youtube, öppnas i ny flik.)


Hittar du fel eller konstigheter i något mönster får du gärna meddela mig.

Lycka till!