Jag har äntligen färdigställt Dubbelanka-tavlan som jag lite hastigt fuskade ihop för att vi behövde en ny logga (den vi nu använder på dubbelanka.se och @dubbelanka på Instagram). Det är jag naturligtvis nöjd med. Alltid skönt att kunna beta av något som legat och väntat länge, om så bara på en mental att-göra-lista.
Tillfredsställelsen är dock än större just tack vare att jag väntat så länge, och då det i sin tur berodde på att jag av olika anledningar inte kommit till skott med att införskaffa en sådan broderiram som jag tänkt mig för att montera tavlan i. Dessutom kunde jag inte riktigt komma fram till om jag skulle våga mig på att limma alla delarna och i så fall hur. Ja, så hela projektet blev liggande i en låda helt enkelt.
Tills jag häromsistens fick anledning att gå igenom en annan låda, just det, sybehörslådan.
Där låg den. Ramen! Jag hade absolut inget minne av att jag alls hade någon sådan i min ägo, uppenbarligen, för i så fall hade jag ju direkt letat efter den och lätt hittat den där. När jag nu såg den måste jag omedelbart plocka fram även tavlan, som i själva verket bestod av ett antal små formklippta tyglappar löst placerade på en större tygbit. Och den matchade ramen exakt i storlek!
Broderiramen var alltså precis vad jag hade tänkt köpa, men planerna hade på sistone lagts på hyllan huvudsakligen på grund av att jag har köpstopp. Att då hitta den nu var därmed perfekt i alla avseenden, inte bara för att den passade så precis, utan även för att jag genom att vänta hade hindrat mig själv från att köpa något som det visade sig att jag verkligen inte behövde köpa. Nu fick jag i stället glädjas åt att använda något jag redan hade, och som bara hade legat där oanvänt i en massa år. Bättre för såväl miljö och ekonomi som välbefinnandet!
Sådant gör livet lite extra njutbart för en stund.
Nu blev jag också mer eller mindre tvungen att fatta beslut om hur jag skulle färdigställa tavlan. Att sy fast alla de små bitarna kändes inte alls lockande eller lovande, och textillim riskerade att förstöra hela konstverket om det blötte igenom tyget och färgade det. Så det blev en helt annan lösning: limstift för papper. Det verkar funka, men det får väl tiden utvisa.
Just nu behöver vi bara inreda den studio där jag tänkt hänga tavlan också. Till dess finns det ändå gott om tomma, vita väggar som bara väntar på att komma till dekorativ användning, så det projektet kan vi nog skjuta på i några år till utan problem.
Däremot har jag idéer till en form av tittskåp som också ska få bli ett Dubbelanka-projekt om det lämpar sig så. I väntan på tillfälle (och besked från den andra ankan om huruvida han ville bygga själv) hade jag även tvingats skjuta på inköp av det tittskåp jag spanat in. Under tiden föll min blick häromdagen i stället på en trave utsorterade lådor av olika slag som sambon för länge sedan frågat om jag hade någon användning för. Hittills hade jag inte kommit på någon sådan, men nu såg jag plötsligt en!
Inspirerad av den senaste tidens fynd ser jag nu för mig att detta tittskåpsprojekt ska få som delutmaning att vi inte ska göra några som helst inköp till det, bara använda det vi har och skapa själva. 3D-utskrifter är en gråzon här, men vi kan ju försöka se hur långt vi kommer utan dem i alla fall.